Det var antagligen glinen på tåget igår, som har sprutat mig nästan död, med hemska baciller. Jag orkar inte tänka, jag är svag och klen och antar att t.o.m Ellen skulle kunna putta omkull mig, även om hon är förbannat svag, men inte mindre kool, underbar och grym bara för något så otroligt töntigt, dumt och onödigt som 

muskulativ styrka. 

Alla mina ord blir ett osammanhängande sammelsurium, ingen förstår detta, inte ens jag. Jag forsätter lyssna på Vill Inte/Kan Inte, mitt hat växer och jag blir svagare.

Jag tog 14 stycken 500mg Alvedon på en gång, jag känner mig dåsig, min värld snurrar, förstoras, förminskas, jag är förbannat nära sömnen, koman, döden.

Jag somnar, jag vaknar upp 2 år senare, på en helt tom klinik, med dåliga männskor omkring mig. Jag rycker ut ALLA slangar ur mina nålförstörda armar, jag springer, de dåliga männskorna ropar efter mig, de har saknat mig.

Den första person jag kommer att tänka på, är dig. Jag känner mig beroende av dig och jag ropar, skriker, ut ditt namn. 

Ditt ansikte är nu, det enda som finns i mitt huvud. Ditt nummer, din kod, är sedan länge, bortglömt. Jag försöker minnas och tittar på mina såriga, ärrade armar och försöker förstå.

Det enda jag minns just nu, är ditt namn. Erika. 

Ditt blonda hår och ja, jag kysste dig. Jag minns knappt ditt ansikte. Jag minns dock att jag sökte dig, jag försökte hitta dig, bland alla Erikor i hela Sverige, möjligtvis universum. Jag saknar dig lika mycket som jag, just nu, behöver dig. Jag behöver dina armar runt mig, dina läppar, dina ögon, dina blå eller gröna ögon.

Jag hade just nu, kunnat byta ut allt mitt ljus, mot dig, Erika. Du kommer nog aldrig förstå att jag verkligen behövde dig och du förstod nog aldrig heller varför jag inte följde med, när du bad mig komma till dig. Varför jag sprang iväg, du visste ju att jag inte var påväg någonstans ändå och, det är hemskt, men det visste ju jag också.

Jag verkade rädd för dig och allt detta är så abstrakt och svårt att förstå. Du var sommaren, du var skrattet, dina tänder, dina läppar.

Jag saknar dig, Erika.

oskr

Dagen blev ännu sämre efter jag käkat och fick bitchigt jävla ont i magen, gick till biblioteket för att plugga, men självklart funkar inte det trådlösa internethelvetet, vilket gjorde att allt jävla plugg jag skulle göra, inte kunde göras. 

Sedan franska, inget behöver sägas, det är så jävla tråkigt och alla vet det.

Proppfullt jävla tåg hem, med sjuka jävla ungar som självklart skall smitta mig, just nu när jag blivit frisk. iPoden urladdad och skrikiga ungar, jävla massa skit när jag kommer hem och nu ligger jag här med feber.

Fan kunde livet vart härligare? ja.

Jag börjar förstå Pst/q's oerhört deppiga och destruktiva låt; Vill Inte/ Kan inte. 

Sjukt bra att lyssna på, sådana här dagar, eftersom man lättare låter sig hata alla jävla männskor då.

Lyssna på den låten, så kan hatet kanske växa sig större, i detta jävla skithål, kallat Sverige.

Vissa säger att Jorden omöjligt kan ha en baksida... Bullshit! Sverige är det definitiva svaret.

Kärlek till vänner och värda männskor; 

ni ska inte lyssna på min destruktiva skit. 

/oskr

hängt med dom absolut skönaste männskorna, 

träffat männskor jag kanske inte brukar, 

jag har försökt esteta lite (det har gått sådär, min tumme är oftast i röven, får aldrig tummen ur röven), 

jag har inte druckit NÅGON alkohol (lite stört, men ganska skönt), 

jag har återigen vart med jävla bra männskor, 

älskar verkligen dessa männskor,

jag och johä har snackat ännu mer om att vi måste starta bandet på riktigt,

jag har fotat öööh?

fikat, DOCK spendat oerhört få slantar, det är så jävla bra,

jag har, faktiskt, saknat storebror en bit, 

jag har inte träffat några männskor jag borde träffat,

jag har saknat emelie och trott hon dragit på riktigt,

jag har velat lämna detta landet 847 gånger,

jag har skrivit en "inne och ute"-lista baserat på mitt liv,

jag har gått och lagt mig tidigt, dissat två fester, BARA för att jag trott jag skulle jobbat (inget jobb, inga pengar),

jag har haft diskussioner med en sven,

jag har nakenbrottats i snön,

jag har raggat members till bandet, det har gått fett bra,

jag har blivit dissad, men va fan gör det, när det finns sjukt sköna andra männskor??

nu har jag mest ont i knät och försöker deppa för att det är Alla Hjärtans Dag, men jag kan verkligen inte, för det är så fjolligt och löjligt allt det där!!

min "inne och ute"-lista kommer komma upp någon dag och anledningen till denna uppdatering beror på att jag lovade mig själv att "blogga" på lovet, även fast jag hela tiden visste att jag inte skulle klara det.

Jag mår bra, jag har nån störd pepp i kroppen som sträcker sig ända nerifrån tårna, upp till kukroten (bästa ordet) och ända upp till min kalufs, no idea varför? 

Längtar till västerås och köpenhamn, biljetterna är kirrade nu!

Update: Hann inte lägga upp skiten igår innan jag drog till Åke, sow, kommer nu! Awesomekväll igår!

Bilder från lovet, fett med "egopix", men ni gillar ju de och komihåg; 

LIVET ÄR EN JÄVLA FEST och om det skiter sig, SÅ VÄRMER FYLLAN BÄST!!!

              

        

Även idag sjuk, har lite ont i halsen, låter tjockis och snuvig som fa-an. Men jag är ju inte killen som är långvarigt sjuk, så jag är fan tillbaka på benen snart YAMAN och med lite musik går allt så jävla bra!!! Laddade in en gammal skiva till datorn, med Ska'L Man, ett jävligt gött Ska-band. Detta för att få lite go sommarkänsla i min sjuka lya.

Kan säga att det gick bra som fa-an, efter 5 minuter dansa jag runt i kallingarna i hela huset, till den underbara jävla musiken. Jävla bra grejer asså! Castlewood är ju den absolut bästa låten, typ såhär:

"Summernight, goin out, ist no problem in sight. 

Sun goes down through the ground, 

say, say, can't you see that I'm freee yesai, always wanted to beeaii, 

Summertime, feelin fine, drink abit too much wine ohnooo, 

and singing this sweat melody onada melodyy, 

and even fool around in a park even late after dark, 

then goin home, not alone, see the uprisin sun yoo!!"

Låter sådär, men seriöst, så jävla färskt, så jävla pepp i det fittiga Sverigemörkret, tack för den jävla svordomen, puss.

Okej och till råga på hela helvetet, eller som Jasmine skulle säga: "Du är en mörk och svår jävla bög, oskar" , så fick jag något rött på posten. Och för en gångs skull var det inte min månatliga menstruation, vilket det tråkigt nog är alltför ofta, utan något mycket intressant och mycket litet, i ett mycket stort gult brev. 

Vad som var inuti detta gigantiska vadderade, rekommenderade, gula, uppsvällda brev, var då en liten, liten vit låda och i denna kunde man då finna något rött, något rött som i sin tur skulle kunna ha innehållit en hel del musik o. dyl. 

Men den var dock tom och skulle i nördiga jävla teknikkretsar kallas:

En iPod Nano av fjärde generation med ett lagringsutrymme på 8 gigabyte, med diverse förnödigheter, såsom spel, videouppspelning, stoppur, klocka anteckningsblock och självfallet också musikspelare.

Eller kanske av min pappa: "Ännu en pryl för er jävla pryltöntar" 

Jag håller med, käre far, visst fan är jag sjuk i huvudet och visst tror jag på något sätt att jag kanske skulle bli lyckligare. Men i verkligheten, så tänkte jag; 

Att mina jävla gråa dagar kunde få en liten färgklick i form av en röd iPod Nano. 

Att allt jävla white noise jag dagligen hör, skulle få lite Ska, som omväxling.

Skulle det göra så mycket?

(angående deppigheten över, så igen; eller som Jasmine skulle säga: "Du är en mörk och svår jävla bög, oskar")

Jag är lurad, jag är en liten hamster i det stora jävla hamsterhjul vi alla springer i, kallat "Den härliga Kapitalismen".

Men jag är dock en snygg, sexig liten hamster, med röd iPod nano och Ska i skullcandylurarna.

puss