hemma, nu
jag sitter, just nu, i mitt rum, fortfarande full från dagens skit. jag lyssnar på Håkans bästa nu, jag mår jävligt bra, har inte mått så här grymt på sistone. jag längtar, dock, mig bort, jävligt långt härifrån. jag längtar till att bli något som jag vet andra kommer vara stolta för, något jag kanske själv kommer vara stolt för. jag vill egentligen, in this moment, vara hundratals mil härifrån, se något annat, vara någon annanstans, kanske tillochmed vara någon annan.
detta kan, för läsaren, låta förjävla destruktivt, men faktum är att det inte är det. det är bara en dröm som börjat växa inom mig, att dra, att gitta, att försvinna. dagen kommer komma, det är jag säker på, men jag kommer alltid älska allt det jag en gång kommer lämna.
