Gammalt analogt.

Har börjat tappa intresset för det digitala och har därför börjat rota i gamla negativ och analoga bilder och har beskurit en hel del gamla bilder under min sjukperiod. Sedan rotade jag fram min gamla scanner, som håller OERHÖRT låg kvalité, vilket resulterar i halvkass bildkvalité och skärpa, men vem blir ledsen för sånt? Slänger upp lite av de bilderna här!
Plus lite annat som inte ville upp, kommer upp senare!

Tristess...

Nu har jag varit totalt isolerad från omvärlden i snart 5 dagar, vilket resulterat i en otrolig tristess. Inget är roligt. Jag orkar inte titta på mer film eller fler scrubs-avsnitt, jag kan absolut inte sova mer än jag redan gör, jag har ingen lust att äta, eftersom min aptit är helt försvunnen, min kreativitet är helt död, mina fingrar är helt gitarrsönderklinkade, jag har beskurit bilder till förbannelse och har faktiskt inte lämnat huset på en evighet.

 

Denna obeskrivliga tristess jag därför nu lyckats skaffa, får mig att göra något jag oerhört sällan gör, nämligen att "blogga". Jag har aldrig riktigt kunnat börja blogga på riktigt, jag vet inte varför. Det börjar alltid (har faktiskt haft 2 bloggar) med ganska täta uppdateringar, med ett inlägg minst varannan dag, sedan börjar det droppa av, jag glömmer skriva och till slut orkar jag inte ens gå in på skiten.

 

Detta faktum får mig att bli ganska nyfiken på hur människor som t.ex. Jasmine, orkar skriva minst ett inlägg om dagen. Antingen lever hon ett mycket roligare liv än jag gör, vilket resulterar i att hon kan basunera ut allt som händer henne till hela cyberrymden. Eller så har hon mycket mer tid än jag. Eller så har hon ett större intresse än jag, att dela med sig om vad som händer i hennes liv.

 

Jasmines blogg "Rank" har antagligen relativt många läsare, vilket inte är så konstigt, då hon ibland faktiskt skriver om ganska intressanta saker. Men jämfört med t.ex. Blondinbella eller Kissie (två kända bloggerskor) så har hon inte såå många läsare. Detta är jävligt intressant, för jämfört med dem, skriver Jasmine faktiskt om MYCKET intressantare saker. Och då ställer jag mig frågan; Varför har dessa två idioter (Blondinbella och Kissie) blivit så kända? De är båda fula som stryk och de ser så jävla plastiga ut, att man måste fråga sig om de ens är människor eller om de bara finns på nätet och bilderna som finns på bloggen endast är tillverkade i Photoshop.

 

De skriver, återigen, bara om ren skit som ingen vettigt tänkande varelse seriöst kan bry sig om. Det enda roliga man kan läsa på deras bloggar är väl dissande kommentarer. Men eftersom det finns hjärndöda människor som sitter och läser skiten seriöst, finns det också hyllande kommentarer. Det som jag tycker är mest tragiskt med dessa bloggar, är att idioterna tjänar pengar på att skriva skiten. Som om det, i dagens samhälle, inte fanns vettigare saker att lägga pengar på, än några förvuxna fjortisbrudar som tror de är prinsessor (tycker f.ö. vi skall avskaffa monarkin, då Sveriges riktiga prinsessor också tjänar äckligt mycket pengar utan att göra ett skit).

 

Något som skall bli oerhört kul att se, är vad som händer med dessa kända bloggerskor när nästa trend kommer upp och att blogga blir ute. Kommer de haka på nästa trend och försöka bli lika kända där eller kommer de ställa sig vid bandet och börja knega som oss riktiga arbetare? Nej, antagligen kommer de fortsätta leva på sina föräldrar, för vad man förstår när man läser deras bloggar, är att ingen av dem har tillräckligt hög IQ för att någonsin kunna utföra ett vettigt jobb.

 

Var var jag? Just det! Jag har varit sjuk i snart fem dagar, med uppemot 40° C i kroppstemperatur. Feber är otroligt jobbigt, eftersom man inte har kontroll över sin kropp. Men det finns vissa saker jag gillar med feber. Feberdrömmar är ju t.ex. något av det finaste som finns. Så oerhört läskigt och skräckfyllt, men ändå vackert.

Möjligheten att kunna sova mycket, för att man inte orkar göra annat, är också härlig. De senaste dagarna har jag sovit 16-17 timmar per dygn och jag vet att när jag är frisk igen, kommer jag vara som en ny människa.

Detta blev ett relativt långt inlägg om just ingenting. Ibland är det trots allt rätt så skönt att bara skriva, typ tankar, hur man känner och ser på saker och ting och självklart även återberätta saker som hänt, för att senare kunna gå tillbaka och titta. Kanske är det bl.a. detta som driver t.ex. Jasmine att skriva blogg. Vad vet jag.

 

Slutligen några randombilder på människor jag saknar otroligt mycket, både för att jag varit sjuk och inte kunnat träffa dessa människor som jag vanligtvis brukar träffa varje dag, men även människor jag inte sett på ett bra tag.

Början på slutet!

dawd

daw

dawdaw


RSS 2.0