fortfarande
faller snöflingorna tungt över olyckliga,
stressade människor.
allas ögon fyllda av rädsla
av tvivel, frågande blickar;

är detta verkligen det rätta?

ut ska jag gå, i natten.
lika rädd som dem,
men starkt beslutsam
om att jag för att överleva
måste övervinna allt jag är;

men, är detta verkligen det rätta?

jag sitter vid mitt skrivbord;
kampen mot det tryckande mörkret,
fortsätter
och endast en ruta separerar mig från monstret
4 mm glas.

Jag kan inte hjälpa det,
men vetskapen om att jag genom
att öppna mitt fönster
skulle förenas med natten,
gör mig så jävla rädd.

jag lämnar alla tankar vid mitt skrivbord,
jag lämnar alla känslor,
men tar med mig rädslan.
ut i natten går jag
utan minsta aning om vad som är det rätta.

nu är det för sent.

god jul jävla nollor

kan du sätta fingret på var
allt ens började gå åt helvete?

Trots att mannen mittemot mig
för längesedan förlorat sin glöd,
lystern i sina ögon,
ivern i sina händer
och blivit en utav alla de andra
denna morgon,
så är han kanske det vackraste jag sett.

I sina slitna jeans,
som likt hans korpsvarta hår börjat gråna,
sin för stora jacka,
svarta mössa och
oknutna, dock blankpolerade, skor.

Och kanske är det jag som är galen,
men jag känner onekligen av
ett svagt hat i de trötta blickar
han bjuder mig.

Vi är två
på ett av många morgontåg
och i denna vintertid
får man nöja sig med lampor
som blixtrar förbi i en rasande fart.

Hur skulle han någonsin kunna tro på genuin godhet igen?

du anar inte vad du har gjort
du har rubbat balansen
och jag önskar jag kunde be dig dra åt helvete
för du förtjänar inte annat.

drömmen om Tirana
har levt ända sedan du var ung
och jag minns hur du visade fotografier,
ni log och det var ni två

jag frågar mig dagligen
om det verkligen är du,
eller om det kanske är jag?
om det är du som saknar mig
eller jag som hatar allt?

genom era ord, era berättelser, era minnen
har jag ärvt drömmen och en dag
det lovar jag dig
så blir du min, jag drömmer om dig varje natt

jag kräver inget svar
för vad som än är sant,
lovar jag att det en dag skall bli du och jag,
hjältarnas stad och syndernas stad