så fruktansvärt vackert,
precis så jävla vackert
att det gör ont
(jusqu'à ce qu'il fait mal)

snygg brud jag känner

(these days)

(alla kartor och städer, vatten och platser som vi aldrig ska få se)

de blinkande blåljusen
skär genom natten lika enkelt som skalpellen
vid den senare operationen
alla visste skulle misslyckas.

likt skriken innan de tystnade
stjäl sirenerna din uppmärksamhet,
och de tynar bort enligt dopplereffekten
genom natten,
just som hennes skrik

neonljusen och människornas skratt,
båda lika nervösa, ensamma i natten
fortsätter blinka, fortsätter eka fullständigt oberört.
Hon glöms snart bort.

jag trycker läpparna
lätt mot din hals
jag frågar: gråter du?
du smakar salt

en tanke, ett sinne,
en känsla, ett minne,
oberörd, farlig mark,
ett minfält.

när du väl är där,
ges du två val och
vad du väljer beror på
hur viktigt svaret är för dig

Du kan;
smyga därifrån, mycket försiktigt
och fortfarande med risk
att förlora allt.

Om du måste få veta, röja svaret
ges ingen möjlighet till återvändo
och i samma ögonblick
försvinner rädslan att förlora.
Er relation ligger nu
på mycket tunn is.

Ett felsteg, skulle innebära att
allting exploderar,
allting förloras.
Mitt på öppet hav, utan möjlighet till återvändo.

alltid vid samma tid,
alltid samma smutsiga arbetsbyxor,
alltid samma tidning med vilken
han skyler sitt ansikte

en skamsen plats,
därav anledningen till skydd.
Jag undrar;
vem du är,

kanske hur du ser ut,
men framförallt varför du är här,
varför du är så rädd,
varför jag aldrig får se dig

sex, fashion, money,
fame, suicide, questions
hate, love