fortfarande
faller snöflingorna tungt över olyckliga,
stressade människor.
allas ögon fyllda av rädsla
av tvivel, frågande blickar;

är detta verkligen det rätta?

ut ska jag gå, i natten.
lika rädd som dem,
men starkt beslutsam
om att jag för att överleva
måste övervinna allt jag är;

men, är detta verkligen det rätta?

jag sitter vid mitt skrivbord;
kampen mot det tryckande mörkret,
fortsätter
och endast en ruta separerar mig från monstret
4 mm glas.

Jag kan inte hjälpa det,
men vetskapen om att jag genom
att öppna mitt fönster
skulle förenas med natten,
gör mig så jävla rädd.

jag lämnar alla tankar vid mitt skrivbord,
jag lämnar alla känslor,
men tar med mig rädslan.
ut i natten går jag
utan minsta aning om vad som är det rätta.

nu är det för sent.

god jul jävla nollor