Idag har varit en lång dag.

Det började igår kväll, med att jag kom hem vid 5 för att vagnarna och bussarna bara hade lagt av.

Det fortsatte med imorse, med att jag vaknade på tok för sent och fortfarande hade massa kvar att göra innan pappa plockade upp mig för att köra mig till flygplatsen. Jag hade inte packat färdigt, köket fullt av disk, återvinning jag hade lovat mamma att ta hand om, blommor som skulle vattnas, frukost som skulle ätas osv osv

 

På något vänster lyckades jag, utan några halvmesyrer, packa allt som skulle med, vattna allt som skulle vattnas, äta allt som skulle ätas, på en dryg timme vilket gav mig 10 minuter över till kaffe på gården.

 

Pappa hämtade mig sedan och körde mig till flygplatsen där han efter att jag checkat in bagaget, insisterade på att vi skulle luncha. Det var jättetrevligt, men resulterade i att jag kom på tok för sent till säkerhetskontrollen och schabblade bort mig och fick gå igenom typ 5 gånger för att jag glömde småsaker av metall i fickorna. Jag kom 5 minuter för sent till gaten och fick springa ner genom gången, lyckades gå vilse, ryckte i dörrar och hittade till slut ut till planet.

 

Väl på planet lyckades jag börja prata med en man som arbetade med (om jag förstod det rätt) att resa. Det tog inte lång tid innan han dessutom började berätta hur mycket han tjänade och om alla fina saker han hade, hur många TV-apparater, hur fort hans Harley Davidson var och enligt honom hur gött hans liv var. Bakfull som jag fortfarande var, lyssnade jag intressant till allt han hade att säga.

 

Flygturen var över i ett nafs eftersom den bara var till Kastrup, där jag satte mig att vänta i en timma för att nästa flyg skulle gå. Den tiden bedrevs genom att bedriva andra resenärer till vanvett genom att fotografera dem och alla var givetvis för artiga för att säga ifrån.

 

Kastrup-Paris var betydligt lugnare och piloten lyckades på tredje försöket landa planet till uppstressade resenärers lättnad. Väl på den gigantiska Charles de Gaulle lyckades jag till slut prångla till mig min incheckade väska och upptäcker till min glädje att den låsts upp av flygpersonal för genomsökning. Kanske min omsorgsfulla märkning med "Posten - Sveriges viktigaste paket levereras med Posten"-tejp väckte misstankar.

 

En flygbuss fullpackad med japanska turister, väskor och jag tog oss in till Paris City och efter många om och men och bussar och metro, lyckades jag hitta min lägenhet och träffa tjejen som skulle ge mig nycklarna. Snabbt packade jag upp det nödvändigaste och gav mig ut för att köpa vin.

 

Och efter ett antal extraturer ner till kebabkiosk, boulangerie och mataffär sitter jag nu här och smuttar på ett glas Chateau Lavergne. Och även om det känns lite ensamt här just nu och även om de senaste dagarna har varit mindre bra, känns det helt okej nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slutligen ett litet filmklipp som egentligen bara skulle visa när jag smakar av vinet jag köpt: