dom där dagarna










(these days)

come on, life


(alla kartor och städer, vatten och platser som vi aldrig ska få se)

-

de blinkande blåljusen
skär genom natten lika enkelt som skalpellen
vid den senare operationen
alla visste skulle misslyckas.

likt skriken innan de tystnade
stjäl sirenerna din uppmärksamhet,
och de tynar bort enligt dopplereffekten
genom natten,
just som hennes skrik

neonljusen och människornas skratt,
båda lika nervösa, ensamma i natten
fortsätter blinka, fortsätter eka fullständigt oberört.
Hon glöms snart bort.

-

jag trycker läpparna
lätt mot din hals
jag frågar: gråter du?
du smakar salt

-

en tanke, ett sinne,
en känsla, ett minne,
oberörd, farlig mark,
ett minfält.

när du väl är där,
ges du två val och
vad du väljer beror på
hur viktigt svaret är för dig

Du kan;
smyga därifrån, mycket försiktigt
och fortfarande med risk
att förlora allt.

Om du måste få veta, röja svaret
ges ingen möjlighet till återvändo
och i samma ögonblick
försvinner rädslan att förlora.
Er relation ligger nu
på mycket tunn is.

Ett felsteg, skulle innebära att
allting exploderar,
allting förloras.
Mitt på öppet hav, utan möjlighet till återvändo.

-

alltid vid samma tid,
alltid samma smutsiga arbetsbyxor,
alltid samma tidning med vilken
han skyler sitt ansikte

en skamsen plats,
därav anledningen till skydd.
Jag undrar;
vem du är,

kanske hur du ser ut,
men framförallt varför du är här,
varför du är så rädd,
varför jag aldrig får se dig

(Francesca Woodman)






sex, fashion, money,
fame, suicide, questions
hate, love

-

idag har jag
tillverkat ett kollage med bilder och tidningsutklipp från pragvåren '68
gjort en större skiss av skäran
letat efter något som kan uppfylla en dröm
köpt en fullkornslimpa
börjat läsa en till synes svår bok
sovit i en timma på tåget och ändå vaknat innan jag skulle gå av
funderat

-

det finns inget att säga
inga ord är tillräckliga
kanske att det som sägs blir fel

mycket är svart och överexponerat, svagt
tankar om dig,
var är du
vad gör du

och inget finns att säga
jag låter sanningen och känslor
stanna i tanken, sparas till dig
allting är långt bort och jag är tillbaka





till stockholm och ny kamera







jag åker till stockholm. jag skall köpa en ny kamera, fast en gammal då. en mellanformatskamera, Yashica D. är förväntansfull och glad.

-

allting är fortfarande vitt
och jag önskar mig härifrån
mer än någonsin
och jag har mardrömmar och feber

-


-

låter du honom kyssa dig i sömnen?
låter du honom ligga vaken i väntan på att du skall somna,
så att han är fullständigt säker?
låter du honom vara där?
vara där när något händer?
låter du honom vara din trygghet?
och är du där när inte han är helt trygg?
när inte han står riktigt stadigt.


-



ligga?
(hade fan inte bangat)

-


Night in Camden


NL Nr.1


Dennis


Wonderful Friday


NL Nr.2


Choses que je souviens


Lovely Friday


Sunny Friday


NL Nr.3

-



fortfarande
faller snöflingorna tungt över olyckliga,
stressade människor.
allas ögon fyllda av rädsla
av tvivel, frågande blickar;

är detta verkligen det rätta?

ut ska jag gå, i natten.
lika rädd som dem,
men starkt beslutsam
om att jag för att överleva
måste övervinna allt jag är;

men, är detta verkligen det rätta?

jag sitter vid mitt skrivbord;
kampen mot det tryckande mörkret,
fortsätter
och endast en ruta separerar mig från monstret
4 mm glas.

Jag kan inte hjälpa det,
men vetskapen om att jag genom
att öppna mitt fönster
skulle förenas med natten,
gör mig så jävla rädd.

jag lämnar alla tankar vid mitt skrivbord,
jag lämnar alla känslor,
men tar med mig rädslan.
ut i natten går jag
utan minsta aning om vad som är det rätta.

nu är det för sent.

god jul jävla nollor

sömnlösa nätter



kan du sätta fingret på var
allt ens började gå åt helvete?

-

Trots att mannen mittemot mig
för längesedan förlorat sin glöd,
lystern i sina ögon,
ivern i sina händer
och blivit en utav alla de andra
denna morgon,
så är han kanske det vackraste jag sett.

I sina slitna jeans,
som likt hans korpsvarta hår börjat gråna,
sin för stora jacka,
svarta mössa och
oknutna, dock blankpolerade, skor.

Och kanske är det jag som är galen,
men jag känner onekligen av
ett svagt hat i de trötta blickar
han bjuder mig.

Vi är två
på ett av många morgontåg
och i denna vintertid
får man nöja sig med lampor
som blixtrar förbi i en rasande fart.

Hur skulle han någonsin kunna tro på genuin godhet igen?

-


-

du anar inte vad du har gjort
du har rubbat balansen
och jag önskar jag kunde be dig dra åt helvete
för du förtjänar inte annat.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0