gamla bilder, fina tjejer (saknar frida)
Cigarren, våras
Skolgården, vintras
Da Matteo, vintras
Bilder från Paris (åker tillbaka inom snarast eller tar livet av mig)
sickkkk
...
okej, jag saknar saker nu.
jag saknar Paris med Alex och Filli,
jag saknar Frida (as hell)
jag saknar inga problem
jag saknar en god eftermiddag på Père Lachaise med Pappa,
osv osv
Sara.
Egentligen finns det inte så mycket att säga, det mesta är redan sagt. Jag kommer aldrig glömma oss och när minnen av lyckliga dagar kommer upp i mitt huvud, är det svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag är inte helt säker på att du kommer läsa det här, jag vet inte om du någonsin tittade in på min blogg.
Vår sista dag var verkligen en av de finaste i mitt liv. Och den gav mig verkligen hopp om oss igen. Jag ska inte ge upp dig helt, ger du upp mig, kommer jag förstå.
Jag är ledsen för att jag gjort dig så ont nu och detta var inte något jag hoppades skulle hända, men allting är bara för mycket nu. Jag hoppas verkligen vi ses snart, jag saknar dig redan, aldrig innan har jag varit med om något mer komplext. Kanske att vi kommer fungera igen, att kärleken hittas igen. Jag hoppas på det och om inte, kommer vi säkert bli nära, nära vänner. Det är få personer som har brytt sig om mig så mycket som du, som ställt upp så mycket för mig, som trott. Som investerat så i mig, som så ofta fått mig på gott humör, som hjälpt mig lugna ner mig. Mycket mer finns att säga, men inte här. Kanske att jag hittar de rätta orden när vi ses igen.
Oskar
i can't let this go, I'm on my way
skolavslutning i tre delar
en natt som blev morgon och soluppgång och promenad hem
...
jag vill hata dig, men jag kan inte
du har svikit mig, du har svikit oss
Trälen.
Gammalt analogt.
Har börjat tappa intresset för det digitala och har därför börjat rota i gamla negativ och analoga bilder och har beskurit en hel del gamla bilder under min sjukperiod. Sedan rotade jag fram min gamla scanner, som håller OERHÖRT låg kvalité, vilket resulterar i halvkass bildkvalité och skärpa, men vem blir ledsen för sånt? Slänger upp lite av de bilderna här!
Plus lite annat som inte ville upp, kommer upp senare!
Tristess...
Nu har jag varit totalt isolerad från omvärlden i snart 5 dagar, vilket resulterat i en otrolig tristess. Inget är roligt. Jag orkar inte titta på mer film eller fler scrubs-avsnitt, jag kan absolut inte sova mer än jag redan gör, jag har ingen lust att äta, eftersom min aptit är helt försvunnen, min kreativitet är helt död, mina fingrar är helt gitarrsönderklinkade, jag har beskurit bilder till förbannelse och har faktiskt inte lämnat huset på en evighet.
Denna obeskrivliga tristess jag därför nu lyckats skaffa, får mig att göra något jag oerhört sällan gör, nämligen att "blogga". Jag har aldrig riktigt kunnat börja blogga på riktigt, jag vet inte varför. Det börjar alltid (har faktiskt haft 2 bloggar) med ganska täta uppdateringar, med ett inlägg minst varannan dag, sedan börjar det droppa av, jag glömmer skriva och till slut orkar jag inte ens gå in på skiten.
Detta faktum får mig att bli ganska nyfiken på hur människor som t.ex. Jasmine, orkar skriva minst ett inlägg om dagen. Antingen lever hon ett mycket roligare liv än jag gör, vilket resulterar i att hon kan basunera ut allt som händer henne till hela cyberrymden. Eller så har hon mycket mer tid än jag. Eller så har hon ett större intresse än jag, att dela med sig om vad som händer i hennes liv.
Jasmines blogg "Rank" har antagligen relativt många läsare, vilket inte är så konstigt, då hon ibland faktiskt skriver om ganska intressanta saker. Men jämfört med t.ex. Blondinbella eller Kissie (två kända bloggerskor) så har hon inte såå många läsare. Detta är jävligt intressant, för jämfört med dem, skriver Jasmine faktiskt om MYCKET intressantare saker. Och då ställer jag mig frågan; Varför har dessa två idioter (Blondinbella och Kissie) blivit så kända? De är båda fula som stryk och de ser så jävla plastiga ut, att man måste fråga sig om de ens är människor eller om de bara finns på nätet och bilderna som finns på bloggen endast är tillverkade i Photoshop.
De skriver, återigen, bara om ren skit som ingen vettigt tänkande varelse seriöst kan bry sig om. Det enda roliga man kan läsa på deras bloggar är väl dissande kommentarer. Men eftersom det finns hjärndöda människor som sitter och läser skiten seriöst, finns det också hyllande kommentarer. Det som jag tycker är mest tragiskt med dessa bloggar, är att idioterna tjänar pengar på att skriva skiten. Som om det, i dagens samhälle, inte fanns vettigare saker att lägga pengar på, än några förvuxna fjortisbrudar som tror de är prinsessor (tycker f.ö. vi skall avskaffa monarkin, då Sveriges riktiga prinsessor också tjänar äckligt mycket pengar utan att göra ett skit).
Något som skall bli oerhört kul att se, är vad som händer med dessa kända bloggerskor när nästa trend kommer upp och att blogga blir ute. Kommer de haka på nästa trend och försöka bli lika kända där eller kommer de ställa sig vid bandet och börja knega som oss riktiga arbetare? Nej, antagligen kommer de fortsätta leva på sina föräldrar, för vad man förstår när man läser deras bloggar, är att ingen av dem har tillräckligt hög IQ för att någonsin kunna utföra ett vettigt jobb.
Var var jag? Just det! Jag har varit sjuk i snart fem dagar, med uppemot 40° C i kroppstemperatur. Feber är otroligt jobbigt, eftersom man inte har kontroll över sin kropp. Men det finns vissa saker jag gillar med feber. Feberdrömmar är ju t.ex. något av det finaste som finns. Så oerhört läskigt och skräckfyllt, men ändå vackert.
Möjligheten att kunna sova mycket, för att man inte orkar göra annat, är också härlig. De senaste dagarna har jag sovit 16-17 timmar per dygn och jag vet att när jag är frisk igen, kommer jag vara som en ny människa.
Detta blev ett relativt långt inlägg om just ingenting. Ibland är det trots allt rätt så skönt att bara skriva, typ tankar, hur man känner och ser på saker och ting och självklart även återberätta saker som hänt, för att senare kunna gå tillbaka och titta. Kanske är det bl.a. detta som driver t.ex. Jasmine att skriva blogg. Vad vet jag.
Slutligen några randombilder på människor jag saknar otroligt mycket, både för att jag varit sjuk och inte kunnat träffa dessa människor som jag vanligtvis brukar träffa varje dag, men även människor jag inte sett på ett bra tag.
Början på slutet!
...
det är rätt så sjukt ändå...
för en månad och fyra dagar sedan, skrev jag ett inlägg här på bloggen.
det visar sig nu att jag är synsk, att jag för en månad och fyra dagar sedan,
visste precis vad som skulle hända och
jag tror faktiskt inte, att jag
undermedvetet
påverkat allting så att det skulle bli så här.
jag är ledsen, jag är nere som fan, deppig...
men det kanske var bäst så här ändå,
även om det inte känns så.
jag måste ändå tacka dig för det fina vi hade,
sommaren 2009, kanske att vi ses,
kanske att det blir du och jag,
men just nu vet jag inte vad som är bäst,
vad jag skall göra...
I'll be fine, just give me time...
det kändes som sommaren 2009
Jag är tillbaka från Sommarens sommrigaste, det kommer kanske bara hända en liknande sak i sommar, Way Out West då... Det var shitty camp, det var finaste tjejen någonsin, det var att vara full från morgon till kväll, flera dagar i sträck, det var musiken som jag egentligen inte alls gillade, men älskade trängseln och alla kroppar runt omkring, det var att supa bort sin röst, sin värdighet och sitt medvetande, det var att vakna i 40 graders värme varje morgon, att vara ofräsch, att se rent förjävlig ut hela tiden, att sakna dig så fort du inte var tätt intill, det var allting, det var Emmaboda.
Det känns som ett oifyllbart hål i min kropp nu, verkligen... Och även om Way Out West antagligen kommer bli sjukt bra, kommer det inte bli lika bra som Emmaboda, aldrig... Vi får se hur det blir nästa år, om jag fortfarande kommer finnas att hitta här i Sverige då eller lever mitt liv långt bort härifrån. Man kan bara hoppas och fortsätta leva på tron att vi verkligen kommer överleva ungdomen. Tack alla, verkligen alla, som förgyllde mina 4 dagar på Emmaboda, jag älskar er.
...
jag önskar jag vågade eller ville berätta precis hur jag tänker,
jag önskar jag kunde förstå hur allting fungerar, vad jag egentligen vill,
jag önskar jag kunde ha lyckats hålla löftet om att aldrig någonsin falla för dig igen.
jag önskade då, att jag aldrig skulle sitta här, fullständigt krossad på grund av
mig själv.
hemma, nu
jag sitter, just nu, i mitt rum, fortfarande full från dagens skit. jag lyssnar på Håkans bästa nu, jag mår jävligt bra, har inte mått så här grymt på sistone. jag längtar, dock, mig bort, jävligt långt härifrån. jag längtar till att bli något som jag vet andra kommer vara stolta för, något jag kanske själv kommer vara stolt för. jag vill egentligen, in this moment, vara hundratals mil härifrån, se något annat, vara någon annanstans, kanske tillochmed vara någon annan.
detta kan, för läsaren, låta förjävla destruktivt, men faktum är att det inte är det. det är bara en dröm som börjat växa inom mig, att dra, att gitta, att försvinna. dagen kommer komma, det är jag säker på, men jag kommer alltid älska allt det jag en gång kommer lämna.
Ett tag sen nu änna då va?
Jappjapp, skriver i blogghelvetet bara för att jag har så in åt satans tråkigt.
Min helg började ganska stadigt i fredags, med fram och tillbaka, tillbaka och fram och hejhej. Sedan tre dagar tillbaka, hade jag tänkt att min fredag skulle spenderas i Slottsskogen, med några få, dock inte mindre underbara, vänner. Jag hade laddat med folköl och en liten jävel, men när det väl kom till krita, vid sisådär 17.30, bestämdes det att lördagen istället skulle genomlidas i Slottsskogen, istället för fredagen.
Men då Jasmine, parallellt med mina Slottsskogsplaner, hade frågat om jag ville hänga med henne, på fredag kväll och alternativet kvarstod, begav jag mig med mina öl till Frölunda torg. På Frölunda torg fick jag sitta och vänta i en halvtimme på Diskobitcharna, Jaz och Suz. När de väl anlänt, begav vi oss till Hemköp för att införskaffa öl. Det gjordes, efter många om och men, och det blev en hel del exotiska öl (Susanna sög av dom på första dejten, och antagligen sista).
Sedan hängde vi på Jasmins äng ganska gött in på kvällen och jag drack mina öl och jag blev ganska full och vi pratade könsorgan och annat mysigt, Sven höll sig dock i försvarsläge, då Suss var närvarande. Efter ett tag drog vi in till Jasmin och chillade och jag tror vi somnade ganska tidigt, eller jag vet inte heh.
Lördagen spenderades i Slottsskogen med Fina Frida och Awesome Adde och några andra Schillerska-Indies. Det var mysigt och jag gjorde en homerun på brännboll och det var lätt kvällens höjdpunkt för min del. Några blev goa men jag drack bara två öl, det var faktiskt helt okej :)
Vi drog hem typ jättetidigt, vid nio kanske och mamsen hämtade mig på stationen och vi åkte hem. Hälsade på på Ida's fest en stund, men det var ingen gratisdricka, så jag valde att gå ganska tidigt. Det viktigaste var ju ändå att träffa och gratta fina Ida, som fyller 20 år. Såg också bandet som spelade och det var, seriöst, det BÄSTA jag någonsin sett på länge. Fusionjazz med ett jävla driv och jag dansade och de dansade och de var så JÄVLA bra.
Older Woman Younger Man heter dem och jag uppmanar er till att söka efter dem på Google eller typ MySpace eller något, för de var verkligen otroliga!!
Min dag idag har varit ganska jobbig. En del har hänt, men jag är inte retarderad nog att dela med mig av mina känslor till er okänsliga idioter, så ni kan fortsätta sitta där, med nollställda ansikten och fortsätta att inte förstå. Puss på er.
Jag har, dessutom, pluggat in 12 oregelbundna verb i 4 olika former vardera, vilket har tagit en del tid. Spelat gitarr till förbannelse och pratat med min bror.
Jag känner att min bror har börjat betyda mer och mer för mig på sistone och tur är väl det, då han har det ungefär som mig nu.
Jag hoppas Elin har det bra i Skottland och jag saknar henne lite, men det är okej.
Puss på alla fina människor,
jag älskar er som fan,
ni som finns där,
ni som alltid finns där
/oskr
Orkar f.ö. inte ladda upp några bilder, gå in på diskobitches.blogspot.com eller vafan det är om ni vill se bilder...
kyss mig varsamt om vi ses igen...
Jag behöver en restart, jag behöver komma bort ett tag, jag behöver lämna ett tag, jag behöver en restart
...
rätt patetiskt att jag fortfarande väntar på att du ska ringa.
Kärlek som gåva?
Kärleken betraktas som gåva, Något som jag känner mig manad att befråga...
Nu skall vi se här.
Igår rättade jag 8 stycken 7-åringars matteböcker och det, kan jag säga, är mer komplicerat än man tror. Det är för det första, jävligt svårt att förstå hur de små liven tänker och jag undrar lite om jag var lika svårförståelig i den åldern, som de är. Det är, för det andra, förbannat svårt att se vad det är för siffror de skriver och jag tycker lite så här va, lär barnen skriva siffror först, SEDAN lär barnen räkna, för det är ju ALLTID någon stackars jävel som ska tyda krummilurerna också.
Det tog ca. 6 timmar att rätta dessa 8 böcker och jag kände mig både snäll och rik, när jag rättat färdigt, då jag, som ni kanske vet, ALDRIG skulle göra något gratis, i synnerhet när det gäller att rätta 7-åringars matteböcker.
Men en gammal skuld till mina föräldrar, gjorde mig ganska snart fattig igen och i morgon skall jag fortsätta rätta böcker och tjäna pengar på riktigt.
För att liva upp mig lite, sade då min far:
- Vill du, min son, spendera lite kvalitetstid med din far och samtidigt öva dig inför framtida körkortstagning?
Nej, så var det förstås inte... Jag sa till pappa att jag ville övningsköra och inte kunde han väl säga nej till sin 17-åriga sons fortfarande tandlösa leende?
Nej, precis. Och ut på vägarna bar det, upp och ner, höger och vänster och vi åkte till bastun och tände i bastun och OJOJOJ vad vi åkte. Det var jättekul, jag älskar att övningsköra heh.
Jag och mina vänner, Andreas och Frida, bastade efter övningskörning och det var jääättemysigt och fint. Fast det var sådär att inte få vara naken, då det inte skulle passa sig, när det fanns damer med i sällskapet. Även om Frida, efter att ha inmundigat alkoholhaltig dryck, yrkade på att vi skulle vara nakna. Jag sa, vänligt, men bestämt, att det kanske kunde hända i framtiden.
Och av, åkte badbyxorna senare!
Mysig kväll helt enkelt...
Idag rättade jag en mattebok, tjänade lite penningar och gick sedan ut för att åka bräda med lille Gittan. Jähäävligt soft var det och jag satte några riktigt, riktigt härliga ollies!! Vi schmögade, lyssnade på feit musik, glassade och chillade järnet! Sedan drog jag hemmåt för att inmundiga mat, med min familj, för att senare KÖRA in till staden och kolla på bio.
Che - Argentinaren.
Så jävla bra film, för er som hatar revulotion, strid, kommunister och skäggiga, smutsiga gubbar, SE DEN!! Jävla bra skit...
Bror min körde hem och jag drog till sanna, där Elin och Nina precis skulle dra, skulle följt dem, men valde att istället sitta och spela skjutarspel med Mitzi och Emma. Det var fett, jag sköt jäääättemånga monster och jag fick ur all min ilska, skrek gärna då och då. Lite cigaretter och prat blev det väl också kanske.
En skön dag och filmen var så jääävla bra grej!!
Peace Out,
Kärlek till vänner och annat värt pack.
JAG HATAR FAN BLOGG, GÅR JU FAAAN INTE ATT LADDA UPP BILDER JÄVLA KUKHELVETESKUKBLOGG, SNART STÄNGER JAG NER SKITEN DJAKWNA
